beautyweek – plastikkirurgi
Nip/tuck är en referens till plastikkirurgi. Nip kan betyda ”ett litet snitt” och tuck betyder ”stoppa in”
Alltid lika provocerande ämne – Plastikkirurgi.
Varför är det så? Varför blir vissa så oerhört provocerade av plastikkirurgi. Jag är absolut i laget för PK.
Det kan användas på så många otroliga och fantastiska sätt, MEN som allt annat så ska det vara i lagom dos.
Det finns inget i världen som är bra att överdosera.
Min inställning och mina tankar har ändrats genom åren. Numera är jag mycket mer förstående för om någon vill göra något åt ett problem.
Varför? -Varför inte, säger jag. Om det är något som man går och mår dåligt över, som man kanske tänker på varje dag.
Det finns väl ingen som vill lägga timmar, dagar, månader och år på att gå och må dåligt över något som man kan göra något åt?
Oftast räcker det med att prata med en vän om det till att börja med, sen kanske boka tid och gå på en konsultation,
efter det känner man nog ganska säkert om det är något man vill genomföra eller inte.
– Vad säger du om jag skulle göra det? Ändrar det din syn på mig? Många av er känner ju inte mig mer än genom bloggen, men dömer du mig?
– OM jag skulle säga att jag gjorde en operation för 8 månader sen, men inte berättat det för dig, ändrar det nåt om hur du tänker om mig?
– Du har ju gillat mig i 8 månader precis som jag varit ändå ju.
* Nu har jag INTE gjort nån operation för 8 månader sen, men var gärna ärlig och dela med dig av hur du tänkte när du läste det.
Plastikoperationer kan vara bra för att åtgärda skador eller liknande. Mår man dåligt över hur man ser ut ska man nog i första hand tala med en psykolog, SEDAN kan man operera sig om det inte hjälper. Tror inte på att lycka sitter i utseendet nämligen. Det ska vara genomtänkt och av rätt anledning, en 25-åring som gör ett rumplyft tex hade ju känts sådär.
Josse – bra sagt Josse. Tack för att du delade med dig av dina tankar.
Trodde nästan du hade moddat dina tuttar, de ser fasen perfekta ut! Men nu fick jag ju svar på min fråga jag aldrig vågat ställa..!
Puss!
Emma – ha ha aldrig vågat ställa? Alla därute kan fråga mig vad ni vill, frågan är bara om jag kommer att svara…. he he 😉
Nej jösses, det är din kropp och du vet bara själv vad du går och mår dåligt över och vill förbättra. För mig ändrar inte det inställningen till personen som jag tycker om, det får ju dem bara att bli lite gladare och lyckligare.
Sen finns det nivåer på allt. Jag kan tycka att man som 18 årig tjej inte skall springa till plastikkirurgen direkt man blir myndig, det är ändå ett ingrepp och något som man bör vända och vrida på ett tag. Och låter man det gå så långt så att man opererar sig till Barbie, gör så mycket ansiktslyft så att man knappt kan blinka eller stänga munnen…ja då är det nog inte bara en rynka som är problemet.
Så kör på, jag gillar dig! Och ja… det finns några åtgärder jag själv skulle vilja göra 😀
Jenny G – Tack Jenny, mycket bra sagt. Håller med dig om att det finns en hel del som säkert händer med tankarna när man blir äldre. Och att det aldrig, aldrig får gå för långt. Ja, det finns åtgärder man skulle vilja rätta till alltså 🙂
Tack för ditt svar och förlåt för dubbelkommentarerna… min iPhone ville inte riktigt lyda 😉
Ang. PK så kan jag mycket väl tänka mig det… om jag känner att jag behöver det. Jag kämpar med viktnedgång och kommer ha en jävlig efter-två-barn mage att ta hand om när jag nått mitt mål. Och om det behövs så kommer jag ta hjälp av kniven för att bli nöjd. Det jag tror är viktigast är att man gör det för sig själv. För sin egen skull. Inte för att pleasa nån annan. För att må bättre på flera sätt, både psykiskt och fysiskt!
Tess – Inga problem, du var ju SUPERSNYGG!!! Go red! 😉
Ja det är också en grej, jag förstår verkligen att man vill fixa sig med magen ex. Det är ju verkligen inget man vill ha kvar om den inte går tillbaka.
Och helt RÄTT – för sin egen skull. Det är ju jag som vet vad jag vill och inte vill.
kram M
Jag är för PK…MEN jag kan tycka att det numera används hysteriskt mycket…varför inte försöka gilla sej själv som man är istället…och visst ska man ha möjlighet att förändra något man inte är nöjd med…men många kanske använder sej av PK för snabbt å inte ser till själva problemet!…Just för att d numera är en enkel lösning men är dom lyckligare efteråt?…Ja förhoppningsvis…personlig tror jag att många ändå inte är det.
Jag skulle aldrig tycka annorlunda om dej! Det är ditt val och ditt liv….=))
Min mamma har gjort brösten mindre=PK och vår son är regelbundet på operationer för att ta bort stort födelsemärke på kroppen=PK….
Madelene – Tack snälla för att du delade med dig, och jag håller med dig till fullo. kram Minna
Jag skulle aldrig döma dig utan lever med inställningen att alla måste få göra vad de tycker känns rätt för att de ska vara lyckliga och nöjda med sig själva. Mina allt mer synliga rynkor kommer jag garanterat göra något åt om några år.
MiaShopping – Ja och jag är redan till de åren att jag fixat mina rynkor, fy fan va underbart det var! Ångrar mig inte en endaste liten sekund.
Jag kan inte säga att jag är varken för eller emot. Det är inget jag har funderat på men jag kan absolut förstå dom som förändrar/förbättrar något med sig själva om det är det dom absolut vill. Tycker inte att det finns något fel alls i det och skulle inte se annorlunda på dig om du berättade att du opererat dig. men jag tror att som du skriver är det klokt om man tänker igenom beslutet både en och två gånger.
Caroline K – Väl talat Caroline. Ja, det är ett beslut som ska tänkas över noggrant.
Jag tycker att alla gör precis som de vill. Har man nått man mår dåligt över och KAN fixa, varför inte göra det då? Det ska inte andra lägga sig i, folk vet inte hur personen i fråga mår över just det. Men man ska inte överdriva heller utan göra det så naturligt som möjligt 🙂
Micaela – Alla rätt med stjärna i kanten! Håller helt med dig.
Ja, det är ett känsligt och kontroversiellt ämne. Men det finns ju kometisk plastkirurgi och plastkirurgi som inte är samma sak. Men om man bara opererar för utseendets skull så tycker jag nog i första hand att man ska göra det för att det är ngt som ”fel” eller snett eller liknande. Att fylla ut brösten känns så himla 2001, 2002, när alla skulle göra jättelökar. Jag tror att jag känner 1-2 personer som är nöjda med sina jättelökar och som inte kommer att lägga in nya implantat när det är dags. Ingen av de som är missnöjda fick bättre självförtroende utan förstod efter ngr år med förstorade bröst att självkänslan visst inte satt i utseendet utan i hjärnan och hjärtat.
jag vet att det låter krasst: men inga implantat i världen skulle få mig lycklig. men troligen förminskning, men det har mer med värk, strutsnacke och ryggproblem trots träning… och de problemen fick alla som gjort stora bröst och inte trodde mig när jag sa det.
sen håller jag med josse, terapi av olika slag brukar hjälpa betydligt mer än några snitt här och där. sen tycker jag att det ser så hälsosamt fräscht ut med naturligt fasta bröst. det är fint med äkta.
jag skulle inte döma dig men skulle nog fundera på vad som gjort att du inte sagt det under så lång tid. för om man gjort ett ingrepp borde man inte skämmas så mkt för det, då kanske det inte var rätt sak att göra… trots allt.
ja, lite tankar en torsdagseftermiddag i oktober. ha det bra! 🙂 kram
Marta – Om jag skulle gjort en operation nu, och inte delat med mig av den med er läsare, betyder väl inte att jag skäms för att jag gjort det? Tycker du att det är min skyldighet att berätta ALLT? Jag tror nog att jag skulle berätta det, men jag hoppas att jag missförstod din mening lite.
Vad jag skriver om gällande mig, och vad jag väljer att berätta för er om mig, är det fortfarande bara jag som bestämmer.
kram Minna
För ett halvår sedan berättade mitt barns dagmamma att hon skulle plastikoperera sig. Jag fick en rejäl tankeställare. Innan har jag bara tänkt att alla får väl göra som de vill, men efter detta måste jag säga att jag faktiskt ändrade min syn på denna kvinna. Både för att hon gjorde flera skönhetsingrepp samtidigt och dessutom inte var nöjd utan vill göra fler i framtiden. Då tror jag verkligen att det beror på dålig självkänsla.
När jag var yngre, typ 18 år, hade jag stora komplex för mina små bröst. Nu vid 30 år är jag helt tillfreds med dessa. Jag tycker att mina komplex ändras med tiden. Men kanske senare i livet kommer jag besluta att jag kanske ska plastikoperera mig om jag exempelvis får värsta påsarna under ögonen eller liknade. Däremot tycket jag att botox på en 20 åring är bara helt knäppt helt enkelt. Oftast tycker jag faktiskt att med lite smink, en bra frisör och snygga nya kläder kan göra att man känner sig riktigt fin och det kan ändra sitt utseende mycket radikalt.
Liss – Oj.. varför ändrade du synen på henne? Har du kommit fram till det? Känner du fortfarande likadant?
Härligt att höra att du gillar dina tuttar!! Gud va härligt att du inte fixade dem. Och jag håller helt med dig med ex påsar under ögonen, det är ju verkligen inget man vill att man ser helt sliten ut fast man inte känner sig så.
Och man kommer långt med smink, hår och kläder – det gör man!
Jag kan säga att jag var rätt emot plastikoperationer för några år sedan men är mer positiv nu. Alltså min negativitet var endast pga tjejer som operade brösten fotbollsstora, det var alltid stora bröst på framsidan av Slitztidningarna osv. Det kändes som att man var tvungen att ha stora bröst för att vara attraktiv (vilket verkligen inte är sant-smaken är som baken) så länge man gör det proportioneligt så fine.
Däremot kan jag tycka mga operationer/ingrepp är helt meningslösa, tycker inte det är snyggt att ha ankläppar eller klotrunda bröst. Men är man platt eller har tunna läppar och gör det snyggt så är det helt okej.
Det är ett laddat ämne fortfarande men ändå mkt mer accepterat idag än för några år sedan. Som sagt gör nog fler och fler det smakfullt än förr i tiden.
Jag tycker det är lite sjukt med bloggerskor som promotear ingrepp och ger sina läsare rabatt och gör det mer tillgängligt. Det kan leda till att fler blir osäkra och gör det bara för att. Bättre att man gör ingrepp om man verkligen vantrivs och behöver det.
Men som nån skrev där uppe är det nog mkt i huvudet det sitter, allt löser inte sig endast av operation men visst det kan absolut hjälpa till självkänslan.
Jenny – Fotbollstuttarna har jag aldrig heller fattat, maj gad. Det är just med klottuttar och ankläppar jag också tycker att det spårat lite. Hela tiden handlar det om små förändringar tycker jag, mer förfiningar än förändringar.
Hmm… bloggerskor som promotar ingrepp, då är kanske jag en av dem som berättat att jag gjort botox? Och visat vilken skillnad det blev med före och efter bilder? Jag hoppas och tror verkligen inte att gjort att mina läsare blivit mer osäkra på sig själva, utan att de som har/haft frågor och inte haft någon att ställa dem till, kunnat få svar och tips om vad man KAN göra OM man vill.
Mina läsare är till allra största delen kvinnor och inte yngre tjejer, kvinnor som känner sig själva och som inte är så lättpåverkade att de ”gör nåt bara för att”.
Så det handlar nog mycket om vem personen bakom bloggen är också, jag är ju själv 35 år och jag har svårt att tänka mig att tjejer som är väldigt unga tycker att det är superkul att följa mig. Vi har ju så olika liv med helt olika intressen. Jag pratar bröllop och de pratar förfest.
Men visst håller jag till viss del med dig, och det är ju speciellt med bloggar där det uppenbart gått för långt och fortfarande fortsätter… det är läskigt.
Och när man blir äldre så blir man klokare och tankarna om sig själv ändras, så är det bara. Så kommer det alltid att vara.
Det är bara att hoppas att det finns kloka personer runt de unga och inte riktigt lika kloka (ännu).
kram Minna
Det är svårt, för det finns så mycket olika. När mina jämnåriga (21) restylan-bombar sina läppar så att det bara ser ut som en fet daggmask gått och dött på överläppen (det är det enda jag kan tänk på när jag ser dom!) känns det liksom… inte kul. Det är inte ballt och det är inte snyggt. Men de kan inte sluta. De gör det igen och igen och igen.
Sen finns det ju ’fall’ som en kompis mamma, som åkte till Malaysia och gjorde ett lyft, kom hem och såg helt strålande ut. Är det nåt jag vet genom mitt jobb på MUS är ju att när folk ser pigga och ’fräscha’ ut så BLIR man det mentalt också. Och varför gå och känna sig dassig om man inte vill?
Bröstförstoringar är också en sån grej som jag liksom inte kan bestämma mig över. Är man 19 kanske man inte är riktigt klar? Kanske man kan jobba med självkänslan? Men så säger jag väl mest för att jag har en jävligt stark självkänsla. Det är så himla mycket som skiljer från fall till fall…
Alltid intressant diskussion ändå! :=
Jo – Bra att du inte gör det!! Du kommer tacka dig själv, jag lovar dig. Usch o fy för daggmaskläppar.
Du verkar ha en sund syn på det hela, du själv nämner åldersskillnaden på ingreppen – 21 åringar eller kompisens mamma – det är precis där skillnaden ligger. Tycker jag iallafall.
Men sen handlar allt om att – oavsett ålder – hur och vad man än gör så är det förfiningar och inte förändringar som gäller.
Det ÄR ett intressant ämne och jag förstår exakt vad du menar med att om man känner sig fin så blir man fin. Att sminka nån ger verkligen den kicken.
Jag har haft ett gäng både tjejer och äldre kvinnor som fällt några tårar när jag varit klar med dem. DEN känslan är nästintill oslagbar!!!
stor kram Minna
Jag övar på att inte dömma någon människa för någonting. Jag anser att det inte finns några rätt eller fel som gäller för alla. Jag har lärt mig att man ”aldrig ska säga aldrig” men för tillfället skulle jag inte kunna tänka mig att göra något skönhetsingrepp då jag anser att det leder till en hysteri och en sträva efter att se ”perfekt” ut..men detta är bara hur jag tänker och jag dömer ingen som har gjort det. Det är upp till var och en helt enkelt och själv har jag blekt tänderna för 3.000 vilket jag har funderar över om det verkligen var ett ”bra” beslut..
Lisa – Bra övning och väldigt fint att tänka så, att inte döma någon. Att jobba med sig själv är något av det bästa man kan göra.
Keep up the good spirit! kram M
Roligt ämne! Jag är till viss del för plastikoperationer. Mest på grund av att jag själv gjort två stycken. Min första gjorde jag för ca 4 år sedan, då jag var 19år, då jag flyttade båda mina käkar, efter att ha blivit retad för mitt utseende sedan högstadiet.
Mina andra operation gjorde jag för 2 år sedan då de förminskade min haka.
Jag är otroligt glad över att jag gjorde mina operationer eftersom jag äntligen kan le med munnen öppen!
Att istället sätta in ett par rattar i DD storlek tycker jag väl känns lite sådär. Men man vet ju bäst själv vad man inte tycker om och tycker om.. och det viktigast är ju att man själv är nöjd med sig själv!
Juliaornstedt – Åh va härligt att höra, skönt att allt gått så bra!! Och precis, det viktigaste är att man är nöjd med sig själv!
Stor kram Minna
Jag har haft mycket livliga diskussioner i umgängeskretsen om detta! Min operation, förminskade flickorna för 20 år sen, har alltid ”folk” reagerat positivt på, men däremot kompisens förstoring har de attackerat. Ehum, vad är skillnaden? Plastik som plastik?!
Vi började båda må bättre och trivas mer i våra kroppar, hur kan det vara negtivt för den ena och positivt för den andra i folks ögon? Det intressanta är också ur ett genusperspektiv, killar reagerade negativt på min förminskning och tjejer positivt och tvärtom för min vän, hmmm.
Vi männsikor är så duktiga på att döma andra och slå oss själva för bröstet, ”jag trivs minsann med mig själv som jag är”. Jag trivs också med mig själv, men finns möjligheten att göra mig till en ännu bättre och snyggare Helena så tar jag den, så det så! 🙂
Så svaret på din fråga, gör vad som får Dig att må bra för det är Du värd!
Helena – Tusen poäng! Så rätt så rätt, varför blir det sådär?? Det är ju nästan komiskt.
Jag håller helt med dig och JA, jag kommer göra det som får mig att må bra oavsett vad det gäller.
Härligt att höra att både du och din kompis trivs så bra med era beslut!
kram och hoppas helgen blir riktigt fin.
Minna: Jag tycker absolut inte att man ska berätta allt i en blogg men nu ställde du ju frågan och ville ha ett ärligt svar, så då fick du det. 🙂
men det är intressant att fundera kring varför vissa personer håller vissa saker hemliga, speciellt när det gäller för ex. vänner eller familj, om de ändå skäms för sin kropp efter en operation eller inte. då undrar man lite mer än om det gäller bloggare. som bloggare tycker jag absolut att man ska ha en privat svfär och berätta det man själv känner sig bekväm med.
🙂 trevlig fredag! kram
Jag tycker vi är så snabba att dömma varandra. Vi kvinnor är särskilt duktiga på det. Varför? Varför är det så viktigt vad just du tycker om en annan människa. Varför ska det vara viktigt om någon annan gör något som de mår bra av. Varför har vi sådant behov av att kommentera det och ofta gärna, tyvärr, kritisera det. Har själv inga operationer men tycker heller inte att det är fel eller onödigt att göra, om det är något man själv känner att man vill. Om någon annan gör det, så får de göra det. Oavsett om det är fotbollstuttar eller superstora läppar…eller ngt annat som gör att man sticker ut ur mängden. Varför är det intressant vad jag tycker. Det är inte jag som ska gå omkring med de där läpparna eller tuttarna. Den individen har ju med stor sannolikhet valt att göra operationer el ingrepp för att den VILL se ut så. Det gör den individen lycklig och nöjd. Jag tycker det säger mer om en människa när den dömmer andra, än vad det gör om den människan som blir dömd, så att säga.
Och som ngn kommenterade; varför människor håller det faktum att de opererat sig hemligt. För att de gör det för sinn skull kanske? För att det är för ens eget välbefinnande och inte gör ngn annans. OCh kanske också mycket för att man blir just det, DÖMD.
För mig hade det inte spelat ngn roll om du hade opererat dig, tagit bort, stoppat in el vad som. Jag försöker så långt det går att bara bry mig om hur en människa är mot andra medmänniskor. Det är det som får styra. Hur mycket gott gör den personen, hur är den mot andra, hur mycket glädja, lycka och kärlek sprider den? Är individen omtänksam, kärleksfull, genuin?
För mig är du def en individ som sprider glädje och värme. Du verkar, iaf genom bloggen, vara varm och kärleksfull. Och det är för mig det enda som betyder något!
Kram Mary <3
Självklart ska man få göra det om man vill! Absolut! Men detta inlägg får mig att känna att du har en stor osäkerhet till dig själv i detta! varför ska du få läsare att dömma om det är rätt eller fel? det är ju faktiskt DU som ska göra det och inte vi! Jag tycker detta känns som ni vill att folk ska ge er mer bekräftelse om dig!
Stärk ditt fötroende istället för att låta andra trycka in dig i de! operera dig om du vill! du har ju redan fixat ansiktet, ögonbryn och allt som går utan att sätta kniven i dig! det är väll de som är dags om ni känner de!
Men glöm inte att det är insidan som räknas, och det är den insidan vi läsare gillar!
Lycka till! Kram ( hoppas du inte tar det illa)
Johanna – jag är glad att du sa vad du kände, det var precis det jag var ute efter. Men inte alls att det skulle kännas som att ni läsare skulle döma om det är rätt eller fel. Min tanke var bara att få olika intryck av hur och vad man känner för PK, det är fortfarande ett ganska stort provocerande ämne.
Jag känner mig trygg i alla typer av behandlingar, och det är mitt egna val att göra dem.
Synd om inlägget missuppfattats på nåt vis, det var såklart aldrig meningen. Jag tycker också självklart att insidan är det som räknas, och samtidigt har jag själv sett yttre attribut som förändrats, så att människan på insidan blivit mycket lyckligare och mer harmonisk i sitt liv, och det är underbart att se.
PK är ett intressant ämne och jag tar absolut inte illa vid mig av din kommentar.
Ha en fin helg!
Måste bara svara på Helenas, kom nämligen att tänka på att reaktionerna kanske beror på anledningen till att man gör förminskning och förstoring, förminskning är ju kanske mer förknippat med ryggskador, att man då inte gör det för att förbättra sitt utseende på något vis.. det är ju klart inte så i alla fallen, men det är i alla fall det första jag tänker på när jag hör att någon förminskat sina bröst och jag inte vet den bakomliggande orsaken. Förstoring däremot känns ju mer ”ytligt”, man vill ha större bröst.. men varför? För att man vill bli/känna sig snyggare? Det är sånt där jag tycker är tråkigt, sitter självkänsla, självförtroende, lycka i brösten? De flesta som gör förstoringar verkar ju ångra sig efter ett antal år också, då är det inte så kul med två fotbollar under hakan längre :p . Bara en tanke 🙂 ..
@Josse; Jag kan inte förstå hur det kan anses ytligt att vilja trivas bättre med sig själv och sin kropp?! Majoriteten som förstorar sina bröst väljer inte fotbollar utan tar en storlek som passar deras kropp.
Jag hade inga direkta problem med ryggen, men visst blir det tungt att bära runt på den extra vikten, tog bort 1.8 kg från en kropp på 158 cm och då på en vikt under 50 kg. Jag ville kunna köpa kläder som passade min lilla kropp OCH som gick att få igen över brösten. Sen var dom ju ta mig tusan i vägen för allt, springa var ju inte att tänka på, då knockade jag mig själv. 🙂
2 barn senare och boende på en planet med gravitation så kommer jag mycket troligt att piffa till flickorna igen och min självkänsla har jag absolut inga problem med, jag bara uppgraderar mig till en bättre upplaga av mig själv.