jag – en 99:a

mjau

Ja, jag är en 99:a just nu. Inte riktigt hundra alltså.
Jag känner mig lite i obalans, skulle man väl kunna säga lite vitsigt, med tanke på hur jag stöp i löparspåret i måndags.
Goa skrubbsår som svider så där förbaskat ont, ett svullet knä och ont i vristen.
Jag har alltid haft klena vrister, jag vrickar dem väldigt lätt, det kan hända när som helst vare sig jag står, går eller springer.
Denna gången sprang jag och det gjorde j**ligt ont i vanlig ordning, och varje gång jag vrickat, så får klackarna stanna på hyllan.
Väldigt trist, då jag denna helgen inte vill annat än skrutta runt i klackar och må bra. För det är precis vad klackar får mig att göra – må bra.
Så har det alltid varit, det händer liksom nåt när jag petar ner fötterna i högklackat. Känner ni igen känslan?
Allt känns lite festligare, man känner sig finare, och ingen tackar väl nej till bonusen att man får så mycket snyggare ben.

Nu är jag precis hemkommen från en runda i spåret. Jag plockade fram mina stavar, och satsade på gång istället för löpning idag.
Jag kände ingenting i vare sig knä eller vrist, så vilan igår var kanske inte helt dum ändå.
Har inte gått med mina stavar på säkert två år, men vilken grym skillnad det är att gå med stavar och utan.
Man håller bra puls, det är bra förbränning och hela kroppen jobbar ordentligt.
– Jag gillar det!


2 Replies to “jag – en 99:a”

    • Minna

      Träningsglädje – ja det är avsett mycket bättre att knata med stavar än utan! Vristerna kommer nog tyvärr aldrig bli bra, så att de blir ok får räcka. Och ja de är nog lite bättre faktiskt, skönt!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.