not a walk in the park

uppåt framåt – jag & Minoo kämpar på
slingan har så många backar – bra för flåset
på målrakan

Efter helgens snö/slask/regn påhälsning är spåret riktigt blött och tungt på sina ställen. Rundan igår och idag var minst sagt tyngre, dels
på grund av väglaget men också av att Sorelklängorna fått plockas fram för träningsrundan. Inte för kylans skull, utan för väglagets.
Vi har knatat fram genom snöslask, lera och stora vattenpölar samtidigt som jag tänkt och sagt det högt för mig själv: -se det som träning.
Inga löparskor i helgen alltså, men det var nog så tungt och pulshöjande med kängor, slirigt underlag och stavar.

Jag tog med stavarna för att få lite extra träning nu när vi ”bara” skulle gå, och jag har nästan glömt hur mycket jag gillar att pumpa på med
stavarna. Det är grymt bra träning när man tar i ordentligt och genomför rörelsen rätt, så det gäller att man tänker på tekniken.

Däremot har det varit lite roligare att släpa sig ut de här senaste 4 dagarna, vi har haft finbesök av Minoo som bor hos oss nu, då hennes
matte & husse njuter av ljumma vindar i Paris. Imorgon är det tyvärr sista dagen, och jag får gå tillbaka till mitt vanliga sällskap – musiken.

Nu har dock både jag, mannen och Minoo tagit varsin välbehövlig dusch, och snart ringer klockan i köket att maten är klar.
Efter träning, dusch och mat, känns det perfekt med en skön film och lite chill i soffan. Skön söndag.