när livet känns som en dröm

vet inte vem av oss som var lyckligast…över att få komma ut i det magiska vädret…
efter att ha varit sjuka och inomhus i en vecka…men omätligt lyckliga var vi bägge två iallafall!och ännu bättre blev allt när vi såg vår date för dagen, som kom för att hämta upp ossåååh de här alltså – underbara underbaringar
blev blixtförälskad i deras båt
precis som jag känner för de här två
finheter
Moe tyckte att det var alldeles för mycket idyll, och väckte oss genom flippa mössan överbord, sekunden efter att bilden togsefter en stund i båten kom vi fram till önnejmen HEJ OKTOBER (eller typ hej sommaren, för det här vädret förtjänar guldmedaljonger och vinnarplaketter)vi tog en promenad runt önoch plockade med oss lite middagfärskare än så här blir det intedet här livet lockar mig
och att få se de här vyerna till vardagsön har bara 30 hus, men sjöbod eller två vita våningar kvittar, jag skulle inte bry mig om vilket, bara jag hade en nyckel till något av det sockersöta små vita
jag var avundsjuk på mig själv hela dagen
det var till och med så att det lockade med ett bad
naturens enkla finhet
de välkomnande sjöbodarna 
utsikten från terassen…där jag sitter och samlar fräknarsamma frisör? Ja, Lotta fixar flottaste färgendet var så härligt att få vara ute och leka igen…
så vi satt ute så länge det bara gick
men så var solen på väg ner ändå, och vi fick gå inomhus
men då blev jag utbjuden på en solnedgångsdate på tu man hand, i den lilla snabba båten, och självklart tackade jag JA!
och att sitta här ute och guppa en stund i total tystnad… vilken livglädjeSophie ♥det gick inte att låta bli att försöka fånga ögonblicken…
gång, på gång……på gångdet var så overkligt vackert, så mäktigt och imponerande, wow vilken upplevelse

Efter att ha haft en tuff vecka, med en väldigt ilsken sjukdom som gjort både dagarna och nätterna extra långa, var det väldigt skönt att komma ut.
Ut i den friska luften, få andas djupa långa andetag och röra sig fritt utan väggar som hinder, och vilken frisk luft det blev!
Herre min skapare vilken upplevelse vår lilla utflykt blev.

Vi mötte upp vännerna på bryggan och de hämtade upp oss med båten, och så åkte vi ut till deras lilla ö. Väl där var det som att komma till ett annat land.
Ett land där man blir känslomässigt rubbad för att man inte vet om man är så avundsjuk att man mår illa, eller om man är så rusig av lycka över upplevelsen att man får nypa sig.
Nypa sig i armen för att kolla ifall allt faktiskt bara är en dröm. Och man får kolla sig flera gånger om.

Och vädret sen… Det är oktober, men det känns som juli och att sommaren är i sitt esse.
Att få tillbringa dessa soliga och varma timmarna på en bilfri ö, åka båt och äta hummer, förstärker tveklöst känslan om att det är fel namn på månaden i kalendern.

När det blev kväll och solen sänkt sig i havet och vi satt i bilen på väg hem, fällde jag ner solskyddet och tittade mig i spegeln.
Och där i ljuset från den lilla lampan som lyste upp mitt ansikte i mörkret, såg jag dem, fräknarna.
Det ultimata sommarbeviset, fräknarna.

Det var som jag trodde, jag hade rätt hela tiden. Fast jag nöp mig i armen och kollade flera gånger om.
Jag var i ett annat land, och i en annan månad.
Beviset sitter på min näsa.

*

Tusen miljarders tack för bästaste dagen S & V!
Ni förlängde våra liv på bara några timmar. 

*