life
Lite mer än ett år och fyra månader, har han varit med nu.
Det känns fortfarande helt overkligt att han är här.
Imorse när jag vaknade och han låg där tätt, tätt intill mig, tog det återigen inte många sekunder före några tårar av lycka började rulla ut från mina fortfarande slutna ögon.
Hans lilla mjuka kropp, de små andetagen och hans hår som kittlade mig mot käken.
Hela mitt inre som fylls av en glädje och tacksamhet som nästan blir överväldigande att hantera.
Om det fanns ord som kunde beskriva den känslan så skulle jag skriva dem om och om igen.
*
Jag ber och hoppas för dig därute som gått eller går igenom samma härva som jag gjort i längtan efter barn, som kämpar och känner förtvivlan och hopplöshet.
Jag ber för att alla de bästa energier ska hitta dig och få dig att känna styrka.
Det är verkligen inte en lätt story att skriva, att gå igenom det där, men vissa av oss måste göra det.
Jag har funderat mycket på om hur, och om, jag ska berätta min historia här på bloggen.
Det finns så mycket som jag skulle vilja dela med mig av, samtidigt som jag inte vet hur jag ska få plats med allt.
*
Under nästan hela min tid som vi kämpade hade jag turen att ha en vän som gick igenom samma tunga period i livet, samtidigt som jag.
Vi fann tröst och energi hos varann, kunde dela tankar och känslor, och hon kommer alltid ha en av de finaste platserna i mitt hjärta.
Det var många långa samtal i telefon, många tårar som spilldes, men också många skratt och vi blev nästan som ett gym tillsammans.
Vi fyllde våra inre med tunga verktyg med hjälp av varandra, som gav oss styrka att ta oss igenom dagarna. Ibland började vi gnissla och då tog vi tag i den andre och stöttade.
Det var långa dagar, veckor och månader. Som blev till år av längtan för oss båda.
Under tiden blev vårt band starkare och starkare, och vi pratar fortfarande långa samtal emellanåt, även om vi inte har lika mycket tid längre.
*
-Hur gick det för oss då? Jo, vi blev bägge föräldrar till slut.
De har en liten skönhet som är 6 månader äldre än Moses.
Vi fick barn samma år.
*
Dreams do come true.
Jag hade själv turen att ”bara bli” gravid med båda mina barn medan den person som står mig allra närmast inte hade det. Jag försöker kämpa vid hennes sida men det är inte så lätt eftersom det känns som att livet så orättvist. Blir verkligen berörd av dina ord. Förstår att det inte är lätt att skiva om.
❤️❤️❤️ Den lyckan. Finaste lilla Moses. ❤️❤️❤️
Dina ord. Är precis vad vi går igenom nu. Har nästan tappat hoppet. Snälla dela med dig. Och ge en annan hopp igen.
Hej Minna! Jag vet ju precis vad du har gått genom, för oss tog det 11 långa och sorgliga år innan vi hade den fantastiska turen att få världens underbaraste son. Jag känner igen mig så i dina ord, att bara se honom gör mig helt gråtfärdig. Jag är fortfarande ny mamma så jag gråter minst en gång om dagen av lycka, undrar hur lönge det sitter i 😉
Våra söner är nästan lika gamla, Elliot är 20 månader. Kram & grattis till dig fina du ❤️
Snälla, dela med dig! För oss som kämpar kan det vara skönt att få läsa att man inte är ensam. ❤️
Jag vet exakt hur det känns att kämpa och hoppas, men efter 3 missfall börjar hoppet och kämparglöden sina. Förstår att det är svårt att skriva om, men om du skulle orka dela med dig om er resa så tror jag att vi är många som skulle behöva en solskenshistoria. ❤
Hej,
Vill bara skicka lite pepp och energi till dig. Efter 3 missfall gick det vägen för oss och vi har nu en fantastisk liten dotter som föddes i somras. Jag levde på berättelser om andra som gått igenom svårigheter men där det till sist gått vägen så jag hoppas att jag kan ingjuta lite hopp åtminstone.
All lycka till!
Vi går igenom det just nu 🙁
Men hoppet finns kvar.
Tack för dina ord <3
Om du orkar berätta så vet jag att du kommer att skänka tröst till så många. När vi kämpade oss igenom missfall på missfall här var det en stort tröst att kunna läsa din och andras bloggar och veta att man inte är ensam. Vi fick till slut efter 4 missfall på rad vår magiska lilla dotter. Det blev många år av sorg men vår dotter har fungerat som superlim för min själ.
Sådant fint o ärligt inlägg!
Vet du jag tror att det finns en mening med allt skit. Vi som kämpar/fått kämpa med graviditeter. Vi kommer aldrig ta våra barn för givna. Alltid älska och finnas där. Det finns allt för många dåliga föräldrar som inte klarar av ansvaret. Jag tror ingen av dessa fått kämpa som vi..
Har två barn 12 och 10, båda IVF pga endrometrios. Har alltid varit öppen, hopps att det hjälpt andra, mina barn vet hur de blev till. Jag och min make är så tacksamma, Melboure IVF förverkligade våra drömmar (Halmstad tjej som bor i Australien sedan 2000). Önskar er som har samma ’problem’ lycka till<3