Life

daily base

augusti 28, 2018

Det är riktigt längesen jag haft så lugna och djupa andetag som nu, det är svårt att beskriva hur mitt senaste år varit i några korta meningar,
men att jag levt med en puls och stress inombords, som konstant dunkat och bultat i huvudet och bröstet, är det ingen tvekan om.
Det är som om jag maxat löpspåret allt jag orkat, och nu står på mållinjen och hämtar andan.
Problemet är bara att jag inte sprungit nånstans alls. Den jagande pulsen och de korta andetagen har funnits där ändå.
Och utan den där skönt belönande och tillfredsställande känslan som vi alla får efter träningspasset.

Obarmhärtigt och olidligt. Ovärdigt.
Men än står jag upp. Rak i ryggen.

Det har funnits stunder när jag känt att nu går det inte längre, jag ger upp. När jag legat med grus i mungiporna och inte känt att lungorna ger tillräckligt med luft.
När tårarna brännande rullat ner för de svidande kinderna, och håret ramlat av i tussar.
Jag har åldrats hårt, brutalt och utan fallskärm.

Men nu är jag tillbaka på bästkusten, där lugnet finns oavsett moln på himlen.
Nära vänner och trygghet.

Ett steg och en dag i taget.

*

 

 

 

You Might Also Like

10 Comments

  • Reply Annelie augusti 28, 2018 at 3:14 e m

    Välkommen hem Minna!
    Ska Moses bo med dig på heltid nu? 🙂

  • Reply Thea augusti 28, 2018 at 4:27 e m

    Wow Minna, ditt sätt att uttrycka dig i skrift ⭐️ Du golvar en.
    En bästsäljande memoar kan denna hjärtskärande erfarenhet komma att bli.
    Önskar er all lycka, harmoni och kärlek framöver 🙏🏻

  • Reply julia augusti 28, 2018 at 6:32 e m

    Jes, grattis! Och lycka till med allt <3

  • Reply Karin Strandberg augusti 29, 2018 at 8:00 e m

    Du skriver otroligt vackert. Jag blir så otroligt berörd av dina ord. Lova nu att skriva böcker som jag kan läsa tillsammans med ett glas rött… Fint att se dig tillbaka här ❤️

  • Reply Alex augusti 30, 2018 at 7:22 f m

    Vilken text!!! Så glad för din skull. Ledsen för det du gått igenom såklart, men att det är bättre nu.
    Önskar dig all lycka!

  • Reply Anki augusti 30, 2018 at 1:16 e m

    Skönt att du sakta kan börja känna trygghet igen. Ett steg i taget.

  • Reply Beatrice september 1, 2018 at 12:58 f m

    Önskar dig allt gott , och välkommen tillbaks till västkusten.
    Du har varit saknad. <3

  • Reply Åsa september 1, 2018 at 8:44 f m

    HOPPAS så att du fortsätter och kommer blogga mer igen!! SOM man saknar din underbara blogg. Du uttrycker dig helt otroligt väl! Man vill så gärna veta hur du mår/Moses/livet, allt. KRAMAR

  • Reply Catarina september 1, 2018 at 4:25 e m

    Livet kan vara obarmhärtigt ibland och det ger en törnar man aldrig tror ska läka. Men på nåt sätt gör man det till slut, med tiden. Det gör ont och det är livet, men efter regn brukar solen titta fram. Först i små korta stunder och sen alltmer. Jag hoppas du finner din ro nu och kan läka och ta dig an livet igen så som du vill att livet ska vara för dig och din fina son. Önskar er all lycka på denna fina plats längs havet!
    Kramar Catarina

  • Reply Lena september 2, 2018 at 9:06 e m

    Jaf har fortfarande inte fattat vad du gått igenom? Om du orkar kan du inte berätta?

  • Lämna ett svar till Alex Cancel Reply