2019 – part 1

Januari 19

I slutet på 2018 träffade jag en urhärlig man, en djup och reflekterande man. En man minuter och timmar försvann med, hela kvällar försvann i fniss och roliga frågor om livet och varandra.
Sa jag  att han dessutom var ursnygg och mörka bruna ögon djupa som brunnar?
Och som att det inte var nog, så tog han med mig tillbaka till musikens värld.
Dels genom hans egen musik, hans sångröst ger mig fortfarande rysningar av välbehag, för då och då spelar jag fortfarande hans musik.-

Det finaste han gav mig var att han tog med mig tillbaka till musikens värld, jag som alltid älskat musik hade nästan slutat lyssna helt. Det var mest bara gammal Hip Hop och Khalid, Ed Sheeran och John Mayer som fortfarandet hängde med, jag slutade bläddra bland albumen, slutade leta efter nya takter och nya ljud.
Slutat lyssna på texter som fick mig att växa, känna efter och le.
Så sorgligt att jag nästan helt slutat att spela min musik, men det var resultatet av att tidigare blivit nertryckt i skorna i mitt val av min musik. I flera års tid levde jag med suckar och stånk över min musiksmak, fick gliringar som att
”måste du lyssna på din jävla suicide music nu igen”
tillslut var det de orden som stannade kvar.-

Men jag fick musiken tillbaka, och på ett så vackert sätt att jag fortfarande än idag blir lite varm i hjärtat över den fina gåvan, som kom till mig i så rätt tid, så glasklart och rent. Hans röst, hans låtar, nya artister han visade mig som jag aldrig hört talas om.
Ibland undrar jag om hur universum kunde ge mig ett sånt ljus, mitt i mitt mörker just då. Som svar tänker jag att det var vad jag behövde, men själv inte kunde se.
Januaridagarna flöt förbi, och jag gick och smådansade mig fram samtidigt som mina nya Spotify album växte och växte.

I slutet på månaden fick jag både ledsamma besked och hade roligheter att se framemot, som en långhelg med mina tjejkompisar! 4 dagar med glatt humör, fest och roligheter. Och så här nästan ett år senare är det ganska härligt att hjärnan minns att det hände en del tråkigheter den där månaden, men att de där 4 dagarna med tjejerna överglänser allt.

Vi skrattade så käkarna gick ur led och det är enda riktigt deppiga med det är att när jag vaknade i min säng, söndagen den 27 januari, var kl 14.45 på eftermiddagen och jag mådde fruktansvärt. Jag har aldrig i mitt liv sovit till eftermiddagen, och när jag vaknade satt Evelina oroligt brevid mig i sängen och sa, om du inte hade vaknat till kl 15 hade jag fått ringa nån, för du har varit helt borta.

Och borta var precis vad jag var, i nästan 6 veckor framöver skulle det visa sig.

Fortsättning följer i Februaris avsnitt.

*

 


4 Replies to “2019 – part 1”

  1. Sara

    Hej Minna! Har följt dig till och från i flera år. Halkade in på din sida i samband med att jag funderade på att göra en ögonlocksop (vilket sedan blev av och supernöjd) och har tittat in då och då sedan dess då du ger härlig inspiration kring allt möjligt, främst din goda smak med inredning men också dina fina foton och fina tänkvärda texter. Blev verkligen ledsen för din skull för vad du behövt gå igenom de sista åren, allt såg såg ut som en dröm där borta på Mallorca. Men det verkar som du har funnit lugnet igen, du och din gosse. Ska bli roligt att fortsätta läsa din blogg, roligt att du är tillbaka! GOTT NYTT ÅR! Kram Sara

    • Minna

      Sara – Åh jag blir så himla glad av din kommentar! Tack snälla att du tog dig tid att skriva till mig. Gott Nytt år till dig också Sara, och hoppas att vi nu kan fortsätta att följas åt, blir verkligen så rörd och glad av dina ord. TACK IGEN! kram Minna

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.