Life

daily routines

mars 9, 2018

Jag och Moses har våra rutiner, vi gör samma saker varje kväll och varje morgon, i samma ordning.
Det är skönt och rogivande. Han mår bra, jag mår bra.
I allt kaos som är runt oss, ser jag hur bra han mår och hur lugn han är, när rutiner följs och han känner igen sig.
Jag märker att rutinerna är viktigare än nånsin för honom och jag gör allt i min makt för att hålla dem.
Ingenting smärtar mig som rädslan av att Moses ska fara illa på nåt sätt på grund av allt det här som sker, att han ska ärras, såras eller känna sig otrygg.

Jag är inte helt trygg i det, eller jo det är jag, när han är med MIG. Moses och jag har alltid hängt ihop, vi firar semestrar ihop och firar jul ihop.
Gör vardag och fest ihop.
Det är så mycket vi gjort på tu man hand sen han föddes, bara jag och han. Vi har levt som ett tvåmanna team under hela hans liv, och vi kan varann.
Vi känner varann så väl.

Det är när han inte är med mig som är problemet.

Mycket för att jag vet att han inte är van vid att jag är borta, jag försöker tänka och ta till mig av ”egen tid” och göra saker för mig själv,
känna ro, men det vill sig liksom inte. Det är en helt annan sak att välja sin egentid, än att bli tvingad till den.
Tiden för det kommer kanske längre fram, men nu vill den sig inte.

*

 

Life

head high

mars 8, 2018

Det har inte varit lätt att hålla huvudet högt alla dagar de här senaste månaderna, det har varit svintufft.
Jag har gått igenom, och är fortfarande mitt i, i den period som är den mest overkliga och ovärdiga i mitt liv.
Allt har slagits sönder, precis allt. När jag inte trott att det skulle bli värre, har det blivit exakt det.
Marken har blivit mjuk, kanterna runda och alla linjer dubbla.

Om och om igen.

Nu har jag fått ett datum att ta sikte på, ett datum som får luften att kvävas i strupen, som gör ögonen ledsna och axlarna tunga.
Dagen då jag ska sätta mig i en domstol, där min framtid ska avgöras av en person som talar ett språk jag inte behärskar,
i ett land som inte är mitt, ja där ska min framtid beslutas.
Jag har min målbild klar, glasklar. Den har jag haft inom mig i månader nu.

Men fram tills dess att jag har min målbild i ett beslut på ett papper, tills dess kämpar jag, fast mina knän blöder och mina andetag är fulla av grus.
Jag kämpar för det viktigaste i mitt liv, mitt allt. Mitt älskade barn, som genom sin blick läker mina sår, som med sin lilla hand tröstar som ett hav,
som med sin närhet värmer mig som en sol.

Mars är månaden då jag behöver allt ljus och energi, för att ta mig igenom och vidare.
Före månaden är slut håller jag förmodligen ett beslut i mina händer.
Ett beslut om min framtid, ett beslut om mitt liv.

*

 

Life Now

from black to white

december 30, 2017

Suddenly you realized this is all you asked for.
And it is given to to you, just in a another direction.

2018, im ready for you.

*

You are welcome. Wish you the best.

Life

blogg vlogg nlogg?

november 9, 2017

MINNA TANNERFALK

Ok. Jag är fortfarande här. Sitter under min korkek och andas.

Sorry för lång frånvaro härifrån, jag kikar in ibland och jag kan sakna det riktigt mycket, samtidigt som det varit fullt upp.
Och fortfarande är. Men, detta strul jag har med bloggen är inte kul så jag tittar lite på att byta portal, får se vad som händer.

Där det uppdateras är på Instagram, där kan ni hänga med lite grann tills det är putsat och ordnat här på skutan igen.

*

Vad händer på Mallorca då? Hösten är här, det är friska och svala morgnar och kvällar, medan solen värmer under dagarna.
En fantastisk höst och det börjar lugna sig på ön, många har stängt för säsongen och det finns fler parkeringsplatser i stan.
Känner energi för att utforska ön och vill ut och vandra och knata runt i bergen. Gå på hike och se små byar jag aldrig varit i. Andas och njuta.

Det är julpyntat i stan redan och flera butiker har frontat julkulor och glitter långt uppåt väggarna.
Är det så snart verkligen? Är det snart jul?
Känns lite för tidigt på nåt sätt, som att de senaste månaderna bara försvann plötsligt.
Samtidigt som det ju faktiskt ska bli lite härligt att få hänga upp julstjärnan på ön första gången.

Min första jul.

Nu längtar jag allt ändå.

*