Browsing Tag

minna moses

Life

testbild

oktober 18, 2018

-säg hej till kameran Mamma!

Jag är här, om än med lite hamsterpuls. Happy hamsterpuls dock, VÄLDIGT skönt för omväxlings skull.
Det är mycket att hinna med och för varje dag som går får vi in bättre tajming och rutiner i allt som hör vårt liv till.
Det är alldeles för glest mellan inläggen, jämfört med vad jag önskar, men vi håller fortfarande på och acklimatiserar oss och det får ta sin tid.
Vi skaffar oss nya rutiner, vi har bara varit hemma i 7 veckor och inget på världskartan är viktigare än Moses. Så han går tveklöst först.

Det bästa med det? Det är NI. Så fina och förstående. Så snälla och peppande. Stöttande och hejande fast ni säkert är helt förvirrade av vad som pågår.
Jag har alltid varit personlig, men också privat. Och det är precis det ni visar att ni har respekt för – TACK. Tusen jäkla tack för det.
Allt har sin tid och det kommer en period för allt, det förstår ni också.

Så jag säger det igen, TACK.
Det värmer mitt skadade inre att det finns mer kärlek än troll.

*

Jag och Moses är tillbaka hemma i Halmstad, på heltid. Moses är tillbaka på sin förskola, tillbaka i leken hos sina kompisar och jag jobbar här hemma igen.
Vi bor i vårt gula, lilla gulliga hus som är lite som vi, lite slitna i hörnen men fyllda till bredden med kärlek.
Här har vi det bra, lugnt och skönt. Inget drama och inga skådespel. Bara liv, lek, god mat och mys.
Och som vi myser, vi har vårt egna lilla veckoschema på vardagarna. Lagar mat tillsammans, läser böcker och spelar spel.
Precis som det ska vara.
På helgerna mer äventyr och faktiskt bara vara. Det behövs en hel del tid till det också, bara få vara.

En sak är säker, vi trivs och vi mår bra. Jättebra.

*

Life

collecting

september 6, 2018

bara vara och njuta i lunchpausen

Inget ont som inte för något gott med sig säger man, och OM det stämmer.
Jag har hittat min ro på ett helt annat sätt, på flera sätt.
Även om det är kaos, så är det en sak jag är stolt över att jag klarar av, och det är att jag lyckas hitta små stunder att samla kraft och slappna av i.

Jag lägger bort mobilen så otroligt mycket mer, som igår när jag och Moses åkte och badade i havet före kvällsmaten.
En stund som jag vanligtvis förevigat med bild, nu finns den inom mig istället och jag känner den mycket starkare.

Hur havet var alldeles klart och stilla, luften varm och kvällssolen som glödde vid trädtopparna.
Moses som höll min hand hela stigen ner till havet och sen tjöt till av lycka varje gång en krabba nappade.
Hur havet omfamnade mig när jag klev nerför stegen och ut i det klara salta vattnet, hur kroppen rös till i välbehag av svalkan.
Fötterna som mjukt landade i sanden och hur ögonen såg, även om jag blundade när jag dök.
Och hur jag dök om och om igen, och insåg att det här är mitt liv. Jag har det i min hand.

Jag var där med Moses, inte med en telefon mellan honom och mig. Jag var där.
Vi gör så mycket mer tillsammans utan att ha den där eviga telefonen nära till hands.
Och jag älskar det. Känner mig så fri.

Tänk att en så liten detalj gör så stor skillnad.

*