Äntligen – Hunken är tillbaka!

Glöm pinnsmala rockers med tunna siluetter – Hunken är tillbaka! Jag tillhör generationen som tejpade
och nålade upp planscher, bilder och affischer på snygga karlar i mitt flickrum. En av de första bilderna
jag minns att jag satte upp på väggen hemma är väldigt lik den H Ä R, holy macaroni ha ha, på the
one and only Mr Marcus Schenkenberg, även den H Ä R väcker minnen.
Beiron på den H Ä R bilden satt nog också uppe för jag känner igen den väldigt väl… Herregud, hade
jag verkligen denna smak på killar? Jaja, jag skyller på min ungdom och pubertet.

Hursomhelst så har aldrig de tunna, smala killarna attraherat mig vidare mycket, utan jag ser med gjädje
på att Hunken kommer tillbaka på marknaden! Manorexic är verkligen inte min grej utan jag föredrar
storlek större på mannen.

Okej, läs följande med en nypa salt och det är inte "alla över en kam" som gäller.
1. Det har känts lite som att de "enda" killarna som varit så där "härliga" på sistone har varit bögarna.
De tar hand om sina kroppar och vårdar sitt yttre, är vältränade och klär sig oroväckande medvetet.
Tyvärr gör det att de kliver farligt nära den osexiga "på gränsen till för perfekt" (även om de är onåbara).
2. Sen har vi "gymkillarna", de som tränar och bulkar, och tränar och bulkar, och som blir större och
större men de enda som inte ser nån skillnad är de själva så de bara fortsätter… De blir så osexiga
för de har inget annat som är verklighet för dem än dagens träningspass på gymet.
3. Den Ultimata Mannen. Han som bryr sig men inte överdriver, som är medveten men inte manisk,
som är självständig men inte ego, som är snygg och ruff samtidigt, som är/blir s e x i g för att han inte
tror att han är det.

Mitt svar blir alltså att han då blir en Hunk. Så om Hunken kommer tillbaka till marknaden blir ingen
lyckligare än jag, för även om jag har den bästa Hunken av dem alla, så gläds jag med alla flickor där
ute som gillar idealet "Man" lika mycket som jag.