Life

pages

maj 6, 2018


Jag har länge länge drömt om att skriva en bok.
I höstas var det riktigt nära att startskottet skulle ljuda av, men så kom skalvet som öppnade marken under mig.
Idag kan jag summera att de senaste månadernas händelser gett mig flera kapitel med material som ingen kommer att tro är verklighet.

Var står jag idag? På en stabilare mark, men den är tyvärr inte solid ännu.
Det är lång väg kvar, och många gånger har jag tvekat på att det nånsin kommer att finnas en konstruktion som håller,
men har jag nånsin varit den som gett upp fast jag inte ens sett ljuset där under asfalten? Nej.
Även om till och med jag själv tvivlat på att jag nånsin ska orka ta ett enda grepp till. Men så gör jag det. Igen och igen.

Att bara ge upp? Nej, inte ens när mitt liv varit som olyckligast har jag gett upp ens på det som stått mig närmast och gjort mig mest illa.
Backat, och satt mig själv och mina värderingar längre bak, och sen kämpat på igen.
Det är min skam i livet att jag inte stått upp för mig själv, och det har jag lärt mig den hårda läxan av nu.

Jag har en lång bit kvar, men det är väl det som kallas livet.
En av de varmaste kvinnor jag mött, sa till mig:
”-Livet är inte en räkmacka, det är ett jävla slit. Det finns små stunder som är rena räkmackan, och då gäller det att njuta.
Resten är bara att ta sig igenom. Tror man nåt annat blir livet mycket jobbigare att leva”

Jag funderar mycket kring de där orden och hur de påverkar mig.

*

Drömmen om min bok, och att på något sätt alltid finna lyckliga slut kommer nog aldrig lämna mig,
vägen dit är bra mycket hårdare än jag nånsin kunde tro dock.
Men skam den som ger sig, för att ge upp… det var väl just det jag inte skulle göra?

*

Life

the wait

mars 26, 2018

mobilsnap

Samlar energi i naturen.
Dofter, ljud och lugn.

Häftigt ändå att något så stilla kan ge så mycket kraft.
Livet va… har sagt det förr, det slutar aldrig överraska.

 

Life

never give up

mars 13, 2018

Det blev inte som det var tänkt, inte i närheten.
Alla drömmar och visioner, all trygghet och tillit – allt är borta.
Det finns inte längre, har slutat existera. Till och med minnet sviker, fanns det där alls? Skrämmande hur snabbt det kan gå.

Nu har jag en ny bok, en bok med helt tomma sidor. Tomma sidor som jag ska börja fylla med härlig energi och nya upplevelser för mig och Moses.
Ett nytt liv ska ta få växa till sig, ta form och byggas på en stabil grund i kontroll och lugn.
Fyllt av kärlek och ro. Av trygghet och glädje.

Och snart kommer jag kunna berätta mer om mina nya visioner och drömmar som börjat gro inom mig.
Om hur det torra skalet börjat krackelera och livet börjar spira igen.
Det är inte så många dagar kvar av denna månaden nu, nedräkningen går framåt i precis lagom takt.
Andas. Andas. Andas.

Snart är vi ute på andra sidan.

*

Life

worth waiting for

mars 10, 2018

Att efter 4 månaders väntan, fått min blogg ur klorna på personen som inte har någonting med den att göra, känns underbart!
Att ha bytt namn, flyttat till en ny domän, och få börja skriva och dela inlägg igen… utan att någon annan kontrollerar mig.
Sablans underbara känsla, oj vad välkommen du är i min kropp!

Fast jag är inne på 10 dagen av denna influensa från helvetet, nu dessutom med öroninflammation, bekommer det mig knappt i glädjen över att vara tillbaka.
Ni har saknats mig, bloggen har saknats mig och skrivandet har saknats mig.
Det har varit lägligt med ett break också, men det är det där… när man inte får välja det själv.

När man blir så här utsatt, då märker man hur mycket alla man har runt sig betyder.
Vännerna, vad skulle jag göra utan mina vänner? Som i timme efter timme, dag efter dag, stöttar och håller i, som är på plats eller är uppkopplade genom luren.
Vet inte hur jag nånsin ska kunna få dem att förstå hur mycket de betyder för mig, de är ett helt ovärderligt gäng.

Och så geniet då, eller hjälten som han också kallas numera. Såklart börjar hans namn på M, och han jobbar på Loopia.
Loopia där alla mina domäner finns, och han jobbar på kundservice. Vilken kille!
Han har den vänligaste röst, och snällaste bemötande, och hjälpsammaste jag varit med om.
Och han  f ö r k l a r a r  tekniken så att man förstår. Utan honom hade inte bloggen rullat igen, så TACK M, du är en hjälte!

Ja, det känns bra att vara tillbaka.
Förhoppningsvis orkar jag snart vara tillbaka på full kraft igen också.
Ska ta mig igenom Mars månad, och behålla mitt fokus. Ta mig till mål.
Sen jäklar ska mitt liv få ta tillbaka sin form igen.

*