Browsing Category

Life

Life

wierd week

september 20, 2018

någonstans i Palma

Vilken vecka alltså, oj oj och ändå är bara torsdag…
Det har hänt så mycket tvistade saker denna veckan att jag inte skulle tro det om jag inte varit med själv.
Och nu när veckoslutet blandas upp med festligheternas festlighet så går det ju bara inte att undra hur de kommande dagarna blir.

Jag har packat och är redo, allt är inhandlat, förberett och fixat.
Nu så lägger jag i ännu en växel, häng med på stories på Insta vetja!

*

Life

collecting

september 6, 2018

bara vara och njuta i lunchpausen

Inget ont som inte för något gott med sig säger man, och OM det stämmer.
Jag har hittat min ro på ett helt annat sätt, på flera sätt.
Även om det är kaos, så är det en sak jag är stolt över att jag klarar av, och det är att jag lyckas hitta små stunder att samla kraft och slappna av i.

Jag lägger bort mobilen så otroligt mycket mer, som igår när jag och Moses åkte och badade i havet före kvällsmaten.
En stund som jag vanligtvis förevigat med bild, nu finns den inom mig istället och jag känner den mycket starkare.

Hur havet var alldeles klart och stilla, luften varm och kvällssolen som glödde vid trädtopparna.
Moses som höll min hand hela stigen ner till havet och sen tjöt till av lycka varje gång en krabba nappade.
Hur havet omfamnade mig när jag klev nerför stegen och ut i det klara salta vattnet, hur kroppen rös till i välbehag av svalkan.
Fötterna som mjukt landade i sanden och hur ögonen såg, även om jag blundade när jag dök.
Och hur jag dök om och om igen, och insåg att det här är mitt liv. Jag har det i min hand.

Jag var där med Moses, inte med en telefon mellan honom och mig. Jag var där.
Vi gör så mycket mer tillsammans utan att ha den där eviga telefonen nära till hands.
Och jag älskar det. Känner mig så fri.

Tänk att en så liten detalj gör så stor skillnad.

*

Life

daily base

augusti 28, 2018

Det är riktigt längesen jag haft så lugna och djupa andetag som nu, det är svårt att beskriva hur mitt senaste år varit i några korta meningar,
men att jag levt med en puls och stress inombords, som konstant dunkat och bultat i huvudet och bröstet, är det ingen tvekan om.
Det är som om jag maxat löpspåret allt jag orkat, och nu står på mållinjen och hämtar andan.
Problemet är bara att jag inte sprungit nånstans alls. Den jagande pulsen och de korta andetagen har funnits där ändå.
Och utan den där skönt belönande och tillfredsställande känslan som vi alla får efter träningspasset.

Obarmhärtigt och olidligt. Ovärdigt.
Men än står jag upp. Rak i ryggen.

Det har funnits stunder när jag känt att nu går det inte längre, jag ger upp. När jag legat med grus i mungiporna och inte känt att lungorna ger tillräckligt med luft.
När tårarna brännande rullat ner för de svidande kinderna, och håret ramlat av i tussar.
Jag har åldrats hårt, brutalt och utan fallskärm.

Men nu är jag tillbaka på bästkusten, där lugnet finns oavsett moln på himlen.
Nära vänner och trygghet.

Ett steg och en dag i taget.

*

 

 

 

Life

promises

augusti 28, 2018

I make no promises
I can’t do golden rings
But I’ll give you everything

*