äntligen!

mycket glad 

Ni vet den där känslan man känner inom sig när man tittar sig i spegeln och känner sig riktigt, riktigt fin.
Man känner sig nöjd, det inre leendet växer i hela kroppen och energin strömmar till.
Problemen försvinner långt bort och livet känns lätt och roligt.

Oftast när den känslan kommer, så doftar man nyduschat och har snyggt hår, inte idag. Idag var det en helt annan faktor som utlöste känslan.
Mina snickarbyxor.

Mina ljuvliga, slitna, målarfärgsfläckiga snickarbyxor. Jag älskar dem. De är min pappas gamla och jag har haft dem länge.
Jag har renoverat tre hem i dem, och det är alltid en speciell känsla som kommer när jag drar på mig dem.

Förra året blev de ganska så tajta, när Moses låg i magen och växte. Idag tog jag på mig dem igen, för första gången sen förra våren,
och samma fina känsla var kvar i dem. Det var nästan som att träffa en gammal vän.
En fin gammal vän som märkte att jag var lite lättare än sist vi sågs.

Idag satte vi spaden i marken, längst bak i trädgården, där bakom syrenen. Och ännu en del i Projekt Trädgård påbörjades.
Den del som ska bli ett trädgårdsförråd med hyllor och krokar. Där jag kan sortera, organisera och förvara mina plastkrukor och drivhus.
Där skottkärran kan stå tillsammans med mina växtstöd, fröpåsar, juteväv, fågelnät och krattan, spaden och räfsan.
Där jag enkelt kan nå allt och var sak har sin plats.

Idag fick vi gjort det som tar längst tid, att göra grunden. Måtta in plintarna, jämna ut marken och få till rätt vinklar på allt.
Vi hann nästan klart, sen tog regnet över, och vi rusade in och slängde in kläderna i tvättmaskinen och satte oss framför brasan istället.

Men bäst av allt, jag fick känslan idag.
Idag kände jag mig riktigt, riktigt fin.

Tänk vad ett par snickarbyxor kan göra.

♥