2019 – part 2

Februari 19

Livets i särklass tyngsta månad. Min kropp var helt slut, den hade jobbat ohälsosamt mycket stress-och-press övertid under alldeles för lång tid, så när influensan tog mig i slutet på januari, slog den ut mig fullständigt. Jag vet inte hur jag klarade mig igenom det, men på nåt helt ofattbart sätt gick det.

På söndagen blev jag sjuk, på måndagen hämtade jag Moses från förskolan med 39 graders feber. Han fick RS viruset och jag influensan. Den veckan har jag att tacka mina vänner för, de kom med mediciner och handlade dricka och flytande föda. Jag och Moses kom inte ur sängen. Att vara ensam och sjuk och samtidigt ha ett sjukt barn att ta hand om, ber till Gud om att aldrig behöva uppleva det så illa igen. Min feber var som högst precis över 42 grader och jag hallucinerade. Kräktes slem och hostade så jag trodde ryggraden skulle gå av.

En vecka senare var Moses bättre, men jag var inte i närheten på bättring. Tvingade mig upp varje morgon och förberedde Moses för förskolan, och så snart jag var hemma igen, låg jag i sängen tills det var dags att hämta honom igen. Jag mådde så fruktansvärt dåligt, min kropp orkade ingenting. Minns att jag skulle koka makaroner till Moses och fick lägga mig på golvet framför spisen för jag orkade inte stå.

_

Jag hade dessutom äntligen fått den så djupt efterlängtade kallelsen till Tingsrätten i Halmstad, (efter att alla ärenden blivit nerlagda i Spansk Domstol och jag och Moses äntligen tillåtits att lämna Spanien och fått utreseförbudet som tilldelats oss upphävt – ja, det är en hel bok i sig vilket jävelskap vilket år 2018 var) men jag var så sjuk att jag inte orkade sitta upp. Skrev till min advokat att jag inte visste om jag skulle kunna genomföra vårt möte i Tingsrätten, jag hade läkarintyg och så, men jag litade på min advokats ord att hon skulle göra allt för att det skulle bli snabbt avklarat, så jag tog en på gränsen till otillåten mängd painkillers och tog mig dit.

Med en toarulle och en spottkopp i handväskan satt jag i Tingsrätten. Mina luftrör var små, så små. Lungorna kunde knappt ge mig syre och febern gjorde min panna blank. Jag försökte kväva hostattacker och höll krampaktigt i mina servetter. Det kändes helt overkligt att sitta där, igen, mittemot mannen som jag en gång levde med. Nu såg jag bara en person. Vem är han? Jag känner ingenting och det är nästan ännu värre för han är ju ändå min sons pappa, men jag har ingen aning om vem han är. Jag har inte pratat med honom på nästan 1,5 år. Han kommunicerar endast via text och hans närvaro är likvärdig en främlings.

Vi kom till avslut och jag åkte hem, hem till sängen, vilan och Moses.

*


2 Replies to “2019 – part 2”

  1. Catarina

    Jag kan inte ens föreställa mig vilken mardrömslik skilsmässa du fått gå igenom! Att slängas från en trygg tillvaro som man tror är stabil o kärleksfull till detta. Inte konstigt din kropp sa ifrån till slut! Så glad för din skull att du nu verkar leva i trygghet med din lilla Moses o att få blicka framåt o bygga upp en ny fin tillvaro o liv! Önskar dig allt gott i livet – du mer än förtjänar det ❤️

  2. Maria

    Låter som du gått igenom något fruktansvärt. 💔 Jag är en ny läsare av bloggen och undrar om du skrivit någonstans vad det var som hände mellan er?

Lämna ett svar till Maria Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.