some glory for me and my garden

-yep, that´s me
som en tjusig handväska i guld
#allgoldeverything

När männen i huset står för det tunga jobbet med lyft och snickerier, står jag för ”hökögat” som min man kallar det. Det är min vassa blick som
synar, checkar symmetri och noggrannhet. Det, plus att jag står för det mesta av designen av det som ska byggas eller fixas.
So there it is, mitt smeknamn – Hökögat. Jag brukar dock säga att det borde väl ändå vara Falkögat med tanke på mitt efternamn, men även
om han hummar instämmande, faller det alltid tillbaka till Hökögat. Det är dock inte alltid min skarpa blick är uppskattad, den blir allt som oftast
förvisad bort från bygget också… haha.

Men på baksidan och i trädgården händer det grejer nu, så himla himla himla underbart. Kan inte säga det nog många gånger.
Idag har jag packat upp ett gäng flyttlådor, (jodå, det finns fortfarande ett gäng kvar att gå igenom) med prylar till terassen.
Lyktor, några plädar, krukor och lite annat fint har äntligen blivit befriade från sina skyddande omslag och istället fått frisk luft.
Det är det här som är det roligaste, att få lull-lulla, pynta och göra mysigt därute. Jag har ju sett det framför mig hela tiden.
Nu ska det bara förverkligas. och jag är på gång, nu har hjulen börjat snurra.

Det blir en blandning av gamla saker som legat magasinerat, och en del nytt. Men allt känns ändå nytt eftersom jag inte sett det som legat
magasinerat i 3,5 år. Det är lika roligt varje gång jag öppnar upp en låda som det står ”terassen” på, nästan så att jag håller andan i ren förväntan
när jag lyfter på de första bladen tidningspapper, så spänd på att få se vad jag hittar där inuti. Och idag har jag upplevt samma sak flera gånger om.
Har hittat så fina lyktor och saker som passar helt perfekt här, om inte ännu bättre än i vårt förra ”riktiga” hem, där vi också hade en stor terass.

Och så har den finaste av vattenslangar också fått komma upp på sin plats. Ni ska få se vad lite guld kan göra!
Jag tyckte det var kul och mysigt att vattna och trädgårdspilla tidigare, men nu, wow… Alltså att stå där med en vattenslang i guld, det får den
buttraste människan att spricka upp i ett nästintill fjantigt och nöjt smile i hela ansiktet. Jag lovar.

*