att vara där

Moses 

Jag har insett att jag har ett problem.

Jag som ”alltid” har kameran i handen, eller hade, ska jag säga. För numera är det inte så.
Och problemet är att jag inte får tillräckligt med kort på Moses. Jag pratar med honom och vi skrattar och myser dagarna i ända.
Men knappt några av stunderna blir förevigade.

Inte så konstigt egentligen, för jag vill ju prata med honom och se på honom. Och inte göra det genom en kameralins hela tiden.
Men ändå vill jag det. För jag vill ju ha stunderna förevigade. Men jag plockar sällan fram kameran eller mobilen, det känns liksom oviktigt.
Det är ju inte oviktigt att föreviga honom, men jag sitter hellre där och är där, än att trixar fram och tillbaka med kameran.
Åh, dilemma, dilemma.

Han är bara så himla fin (såklart), men sanningen är nog att hur många kort jag än får, så kommer jag nog ändå tycka att jag har för få.

*

Antar att ni alla känner så här. Men speciellt nu när han är så här pluttig och förändrar sig hela tiden, så vill man ju inte missa något så
att man glömmer bort det sen. Vill fånga alla hans fina miner, ljud och rörelser. De finns såklart lite bilder, men det räcker inte.

Hmm… hur ska jag lösa det här?

*

 Nu ska vi snart börja göra oss iordning här så smått, vi ska iväg till vänner och fira Halloween ikväll.
Härligt sällskap, god mat & dryck, och så Moses. Hans första pumpakväll.
Återstår att se om han bjuder på ett Trick eller Treat!

-Happy Halloween!