mitt sovrum

mitt sovrum och lite kuddar i soffan

Det tar lite tid att komma iordning hemma, dels för att få allt på plats, men också för att man ”ändrar” sig på vägen.
Så var fallet med sänggaveln. Jag ville inte ha en vit. Tänkte att det blir ”trist” och lätt skitit/dammigt/dassigt.
Så jag valde en beige för att matcha in de jordiga tonerna i sovrummet istället. Sen har jag gått in och ut i sovrummet och funderat på varför
jag inte känner nån balans därinne. Svaret kom när jag började granska sänggaveln. Och tanken slog mig att jag skulle klä om den.

Fördelarna:
– lätt att ta av på
– tvätta, damma, vädra
– få en annan form och struktur på gaveln
– lätt att byta och förvara om jag tröttnar och vill ha in en annan kulör

Jag åkte ner till Lena på Studio L och bollade lite tankar och idéer med henne. Vi hittade ett tyg som var perfekt, bestämde oss för formen
(jag önskade ”möbelkanter”, som det är på soffor tex, på sömmarna) och sen satte hon igång.

När jag fick sms om att det var klart åkte jag på direkten, så spänd på om visionen skulle fria till verkligheten. Och. Så. Klockrent. Det. Blev.

Hela sovrummet ändrade sig. Energin och ljusflödet blev fritt och lugnt.
Tänk att en så ”liten” detalj kan göra så mycket.

Nu kan jag äntligen fortsätta därinne, och börja titta på väggarna och vad-som ska-hänga-där-alt-tapet-eller-vad?

Och så just det, när jag var och hämtade överdraget till gaveln, visade Lena mig ett nytt tyg hon fått in.
– Det här måste du väl ändå gilla? 
– Va? Neeej… det vet jag inte. 
Sen såg jag en kudde hon sytt i samma tyg, fast i en roströd färg, och då såg jag det.
Det här kan nog faktiskt bli ”boho” kuddarna jag vill ha till soffan. Två avlånga kuddar i 50×90 mått, perfekta ryggstöd i liggdelarna.
Tog hem tygprovet och la det i soffan.

Än en gång hade hon rätt.
Hon är livsfarlig den där Lena. Hon har ögon för tyg som ingen annan jag träffat har.

*