plus & minus

äntligen

Igår drog jag äntligen på mig träningskläderna igen, roligt men också lite ledsamt, de satt nämligen inte som de gjorde tidigare.
Moses första förkylning satte sig hårdare på mig än på honom, han blev sjuk, smittade mig, han blev frisk, det blev inte jag.
Det har gått dagar, flera veckor utan att jag blivit bra, men nu äntligen kan jag andas normalt igen.
Tyvärr har det under tiden smakat bra med… ja, typ allt som går att äta (som det ALLTID gör när jag är sjuk)
och det krävs inget geni för att förstå att ekvationen ”sjuk-stilla-äta allt och inget” inte går ihop.
Speciellt inte när jag har gener som gör att jag går upp två kilo av att bara ha en ost i kylen. Inte ens äta den.

Men igår stod jag äntligen på min yogamatta i hotyoga salen igen. Lite rundare och stelare. Ingen skön känsla. Förrän efteråt.
Då kom känslan tillbaka att nu får det vara bra, nu ska baby- och gottekilona bort. Jag vill tillbaka till ”mig”.

Så idag har jag tagit några första steg.
Jag har börjat skriva matdagbok som jag ska lämna till en kille (ska berätta mer om honom) som ska kika på hur snett jag trampar i mattallriken.
Jag har bokat in mycket träning  H Ä R  och så ska jag se om det  H Ä R  kan hjälpa mig att råda bot på frukten på min kropp.
Gjorde för ett gäng år sen, en behandling för samma sak (när jag bodde i Sthlm) för att det stör mig, men det blev inte bättre, tvärtom.

Strunt samma, nu ska jag hitta en målbild, och ta mig dit. Till första flaggan, sen vidare till nästa.
Tung nu, lätt sen. I både kropp och sinne, det är vad jag siktar på.

*

Ni som följt mig vet att jag aldrig gjort någon hemlighet över att jag är ett fan of Spanx.
Och kolla, nu har de gjort träningskläder! Och de är lika fantastiskt sköna som alltid.
Älskar färgexplosionen och mönstret i tightsen, så glada! Finns på Twilfit  H Ä R

*