Om du var ett hav vore jag en våg

Igår kväll packade vi ner Moses i cykelvagnen (åh jag ÄLSKAR cykelvagnen, den är ovärderlig!) pumpade däcken på cyklarna,
och sen rullade vi iväg, tillsammans med vännerna, mot helmysiga Heagård.

Regnet hängde i luften över trädgården, det var vindstilla och alldeles ljummet.
Proseccon bubblade härligt i glaset medan skratten och sorlet avlöste varann i parken.
Jag minns att jag tänkte att det är ju det här man går och längtar efter, och nu är tiden äntligen här igen!
Det kom till slut några små stänk, som på nåt härligt sätt gjorde allt ännu lite mysigare.

Niklas Strömstedt kändes given där han stod på scenen mellan de massiva träden och galant levererade klassiker efter klassiker.
Han är bra härlig den där mannen och vilken låtskatt han sitter på. Att sitta där skönt tillbakalutat, snicksnackades med bästisen, Moses sovandes i vagnen
och en hel park med människor som alla satt med runda mungipor, ja det gör en kväll som åker ner i minnesburken.

 *

Jag längtar redan efter att få uppleva nästa härliga sommarkväll när Plura & Co kommer, det kommer bli en riktig höjdare,
och så blir det nån torsdag för att se det H Ä R  gänget på allsången också.

*