tillbaka till Johans Backe
i garaget står ett stycke nostalgi i uppdaterad version
och fast det var första gången Moses såg en sån här, så var det ingen tvekan
jag kan inte längta nog tills vi får testa racern utomhus
för det den här mamman kommer inte missa en enda chans till fartfest
Snowracer. Nostalgi 3000. Dra mig baklänges så kul!
Mina minnen fullkomligt flög tillbaka till mina barnsben, och hur de kämpade sig uppför Johans Backe med racern i släptåg.
Hur jobbigt det än var så gick man upp och åkte ner, gick upp och åkte ner, om och om igen.
Och det var lika pirrigt varje gång, den lite skräckblandade förtjusningen över fartens kraft och adrenalinet som pumpade.
Så att en snowracer landat i vårt hem nu när vi har en liten person i huset, är ingen konstigt alls.
För visst är det väl så att det man själv upplevt, eller önskade att få uppleva, får man en andra chans till nu?
Den här mamman ser för första gången, på väldigt många år, framemot lite vinter och snö.
Jag har förberett både mig och familjen med bra kläder, för jag vägrar att frysa på lekplatsen, och kul ska vi ha.
Jag kommer sitta bak med armarna runt Moses, med lyckan lysande i varje cell i min kropp, när jag åker nerför backen första gången.
Och andra. Och alla därefter.
Och så måste jag säga att jag, nördigt nog, tokgillar uppdateringarna som skett sen jag satt på en Stiga racer senast.
Som det coola BMX styret istället för den klassiska ratten, fotbroms istället för spaken man drog i, och så är linan med handtaget übersmart nu.
För alla minns vi väl hur den där linan hängde och slängde i farten, hur man snurrade upp den runt ratten och sen knölade den sig alltid.
Nu sitter den på en sån där snurra som drar in den automatiskt, smart och säkert. Det gillas!
Kläderna redo. Snowracern redo. Mamma och Moses redo.
Nu saknas bara snön och vintern.
*
Just nu finns det massor av snowracers och snowkicks på kampanj hos Jollyroom.
Kanske nåt att skriva på önskelistan till Tomten?