broken but not beaten

Hösten är här, och som jag sett framemot att få se dig leva ut igen.
Så vacker och färgfylld, så sval och mysig på samma gång. I veckor har jag njutit av din show och är så tacksam att den pågår än.

I helgen hade jag och Moses en så fantastiskt mysig helg, den hade ju såklart sin down av att jag bröt foten, men det förstörde ändå inte.
Fick ju några svackor av tvivel och frustration som mixade sig med smärtan, men ändå.
För att få se Moses vara så stolt, nyfiken, stöttande, tröstande och duktig i allt som hänt, har verkligen varit en underbar upplevelse.
Och min fina fina vän Sussie, vad tusan hade jag gjort utan henne i lördags? Och Tina som kom hem med hämtmat i söndags och pysslade om mig och Moses.
Och mina helt outstanding vänner Niklas & Sofie som så tveklöst alltid, alltid ställer upp. Oavsett när, var och hur… TACK.
Och så Lisen som ringde men som plötsligt sa: Nä fan, det här går inte, nu kommer jag hem och kramar dig. Och så slängde hon på luren.
Och min älskade Joanna som var på tjejhelg och inte alls hade tid med telefon som ringde med oron i halsen och undrade om hon skulle lämna Stockholm?

Jag börjar fasen gråta bara jag tänker på hur fina vänner jag har.

Och så Tove som bara direkt började styra om i schemat så att hon ska kunna komma hem och bo hos oss ett par dagar för att hjälpa till.
Och Matilda som alltid ringer i tid och otid fast hennes schema är översvämmat, och Amy som ringer från andra sidan Europa för att få höra att jag är ok.
Och alla sms som kommit från Elin, Nelina, Lisa, Annika, Caroline, Jocke & Jennie, Frida, Sandra, June, Malin och många fler.
Och alla ni på Instagram… jisses så fina ni är hela bunten.
Man skulle ju kunna måla hela året i höstens färger med er rena energi!

Jag är inte ensam. Det syns klart och tydligt.
Tack alla fina, fina människor för att ni finns i mitt & Moses liv.
♥

Jag tar sikte på denna helgen, då kommer Tove och så ska vi mysa och prata, och prata och mysa.