lill skruttan

knappt söt

Helgen ska jag spendera med familjen och barnen. Och ni vet min lille gudis som är med på bloggen ibland, han har en lillasyster också.
Hon är det sötaste lilla charmtroll man kan hitta! De här två små sötpropparna ger mig så mycket energi och glädje, de är underbara.
Det är så mysigt att vara med dem. Att se dessa små med så stor personlighet, alla framsteg och egenheter. Så härligt.

Jag trivs himla bra bland barn och under drygt 3 år jobbade jag heltid med barn och ungdomar, och jag kan verkligen sakna den perioden.
Jag har aldrig skrattat så mycket på ett jobb.
Har så många roliga minnen och historier från den tiden, och nångång då och då har jag träffat på några enstaka, och numera vuxna, elever.
Så cool känsla när man känner igen dem fast det gått så lång tid. Och att jag minns namnen, det är ju inte klokt.
Jag fick också ett mail för några år sen från en av killarna som jag hade hand om i slutet på min period som lärare.
Då hade han det tufft, var avstängd så vi fick ha hans undervisning utanför skolans område.
Första raden i hans mail var: – Du kanske inte minns mig men… I mailet skrev han att han mindes mig så fint,
och att han nu bara ville berätta att han ordnat upp sitt liv, jobbade och hade egen lägenhet.
Och att han träffat en tjej. Han ville bara tacka för allt och säga att han mindes mig och mådde bra.

Kan säga att mina ögon fylldes av tårar på en nanosekund. Tårar av ömhet, glädje och lycka.