dagens juicer

patrullen
juice do it!
best buddies

Så här ser en dags juicer ut. Numrerade 1-6 på locken, bara att hämta när klockan slår mat. Smidigt, smart och supernyttigt.
Det är så lätt att göra det här, bara att ta med sig juicer och dricka dem var man vill. Ingen tid till planering av matinköp, laga mat, äta den…
(jag har med en liten bebis dessutom en klar tendens till att äta varje mål stressat och ihopkastat, som i sin tur leder till att magen
mår sådär, jag blir ännu mer stressad och lagom till att jag mår lite bättre är det dax igen…)
Jag har legat med Moses på golvet och lekt med honom och haft min juice brevid mig, suttit i bilen och druckit lunch och mellanmål flera gånger.
Smidigt till den grad att det är svårt att beskriva med ord.

Kan inte riktigt förstå att, eller vill inte tro det rättare sagt, att det är sista dagen på min 9-dagars juicedetox imorgon.
De här dagarna har varit helt fantastiska. Det är nog det bästa ord jag kan använda för att beskriva känslan i mig.

När jag började var jag superpeppad på att få starta, och nyfiken på hur jag skulle känna, och hur jag skulle må. Det jag trodde och hoppades på,
var att jag skulle känna att jag mådde bra och inte skulle vara för trött, frysa för mycket eller få mycket huvudvärk, hunger eller må illa.
Jag har mått motsatsen till allt jag nämnt precis. Under hela tiden har jag mått jättebra, haft mycket energi, varit pigg och känt mig lätt.

Vad jag inte var beredd på var den mentala resan.

Varje kväll har jag tänkt igenom dagen, och känt efter hur jag mår när jag ligger där i sängen, när allt är tyst och stilla runt mig, och jag hittar
tid till att reflektera. Det har varit väldigt känslosamt. Fint att anledningen är för att jag mår så himla bra.
Inom mig känns det som att min kropp tidigare var likt ett mörkt vatten, ett hav som var ganska oroligt, med vågor som gungade hela tiden,
ibland högre, ibland lägre. Mörka vågor som hela tiden var i rörelse. Med tydliga tunga brus och dålig sikt.

Nu är vattnet alldeles lugnt. Ett klart, lugnt, ljust turkost vatten med fri sikt till botten. Inga spänningar, inga vågor eller oroligheter, bara alldeles stilla.
Fridfullt, lugnt och harmoniskt. För några dagar var det som att jag klev ur ett yttre skal, vände mig om och tittade på det en stund,
där lämnade jag det, och gick vidare.

Jag ömsade skinn. Blev ny. Kalla det vad du vill, men jag har nog aldrig känt mig så ren någonsin.
Det där om att det känns som att jag kramar mig själv på insidan, det har nu blivit ett seriöst förhållande med ring på fingret.

Det känns  lite som att jag haft en religös upplevelse under de här dagarna. Det är så mycket som suttit fast därinne som inte riktigt lossnat, men inte
trodde jag att en juicedetox skulle bli det förlösande. De senaste åren har det hänt så mycket, så många behandlingar, så mycket tester och mediciner hit och dit.

Jag kunde inte gett mig själv en finare gåva än att börja juicedetoxa inser jag nu, det har gett mig så himla mycket.
Lite flummigt, jag förstår det, men det är så här jag känner.

*

Känns lite sorgligt att det är sista dagen imorgon.

*