stronger than oak

älskar, älskar, älskar skuggspel!

grön kärlek

Första gången vi träffades, kände jag det direkt, hon hade det där.
Det där äkta som tilltalar mig, det genuina, det enkla.

Vi kände ganska lika, som tur är.

Vi började jobba tillsammans, lärde känna varann mer, och nu har jag en vän för livet i Susan .
En vän jag vill följa och dela upplevelser med, hon är en fantastisk mamma och inspirerar mig omätligt.
Hela hennes närvaro och känsla, hur hon pratar med sin man och sina tre barn, hennes glittrande ögon och hennes kreativitet.
Hon är som ett helt rör med bubblande energifyllda vitaminbrus i ett glas på en och samma gång.

Inte en enda gång har jag träffat henne utan att känna mig så jäkla glad, sedd och hörd.
Hon bryr sig. Ni vet, på riktigt.

Jag har alltid, a l l t i d, ett leende med mig som sitter kvar länge, efter att vi setts.
Inte bara i mitt ansikte, hon får hela min kropp att le, inifrån och ut.

*

En dag ringde hon och sa att hon hade en present till mig.
Tokan hade släpat med sig det hem från sin arbetsplats i Stockholm, från trädgårdsdrömmen på jorden, Zetas.

Finns det något finare man kan få av en vän, än ett träd?
Nä, jag tror bannemig inte det.

Ett träd som växer och blir större och starkare för varje år som går.  Som får en krona som omfamnar mig när jag står därunder.
Det är ju ren kärlek i det dära trädet, titta bara på henne. Så liten, men stolt och stark.

Precis som Susan. Precis som jag.
Precis som vår vänskap.

*