2020

Så då var vi här då – i 2020 talet. Infarten in i året var precis lika lugn och harmonisk som julen var. Det rann sakta ner en sval klunk av bubblor ner i strupen, bubblorna kittlade lite och bakom mig var det några stänk av fyrverkerier på himlen.
På telefonens skärm lyste Matildas ansikte upp, och vi gormade GOTT NYTT ÅR till varandra fastän klockan bara var 19 hos henne i Puerto Rico.
Tänk så fint ändå, att när livet är som tristast, så lyckas livet ändå kompensera på bästa sätt och man hittar en glittrande stenhård diamant till vän, mitt i det där svarta klistriga kolet så fanns hon där – en vän för livet.
.
Jag avslutade årets sista dag med en fin promenad vid havet, lät vinden blåsa mina ögon till tårar och rensa mina lungor med djupa salta andetag.
Med min vän Lisen vid min sida, både summerade vi året som gått, och drömde om året som fanns framför oss.
Vi såg himlens rosa konstverk och våra fotspår spolas bort av det skummiga havet.
.
Nyårsafton startade på bästa sätt med morgonsolen i horisonten, och en lång härlig tur med Prins Bertil på stigen utmed havet.
Vi åt lunch vid eldstaden där vi grillade med alla kompisar och barn. Låg i sanden på stranden en stund och kände solen värma kinderna.
Såg vinterbadarna doppa sig, några hastigt och utan att kunna ta ett lugnt andetag, och några dårar som dök ner i havet.
Själv tog jag stegen lugnt och stilla ner, ett dopp till hakan och sen upp igen.
Skönt, renande och kroppen nästan piskar igång sig själv med ny energi och nytt liv – underbart!

Jadu 2020, jag är minst sagt redo för dig.
Mer redo än jag nånsin varit för ett nytt år.

*