Shadow

Vissa av er har listat ut att jag varit ganska deppig på sistone, men det ska jag försöka få ett slut på nu.
Vissa delar av det här året gick inte alls hand i hand med mig, och det tar alltid ett tag att inse det.
Under hela julhelgen har jag inte träffat en enda av mina vänner till exempel – varför? Ja, dels för att jag inte hört av mig, dels för att jag inte hört ifrån nån av dem.
Men jag har inte heller varit direkt mottaglig och nåbar, och det är ju det som är problemet. Sen när vill inte jag vara mottaglig och nåbar??
Ny tag och nya mål, träning, egen tid, kärlek och vänner – det blir min medicin nu och jag får hoppas att jag får i mig rätt och lagom dos av allt.
När trädens knoppar slår ut då ska jag vara back in business och inte längre vara en skugga av mig själv.

Är det bara jag som blir så här knäpp på vintern eller finns det fler som känner igen sig?