new view
Står stilla. Det känns verkligen som om allt står helt stilla.
Och jag gillar det inte.
Det måste röra på sig, finnas liv, färg och solljus. Annars vissnar jag för varje dag som går.
Just nu är det så, visset. Solen ligger dold bakom molnen och hittar inte riktigt fram.
Det här deppiga är alltid lika tungt att ta sig igenom.
Önskar att jag kände hur långt det är fram dit till horisonten. Till horisonten där det vänder.
För det vänder, det vet jag.
Men just nu mår jag inget kul.
Finns inget sämre än att inte känna sig som sig själv.
*
Efter regn och moln kommer solsken 🙂
På söndag går vi över till sommartid…sommartid!
Nu blir det bara ljusare för varje dag!
Massa kramar till dig!
PS. Jag tycker så mycket om din blogg!
Fyyyyy för att känna så :(. Men du snart ses vi… Tvååååå gånger :))). Kram
Tess – och det ska bli SÅ JÄKLA UUUUUNDERBART!! Halleluja moment 🙂
kraaam!