Life

pages

maj 6, 2018


Jag har länge länge drömt om att skriva en bok.
I höstas var det riktigt nära att startskottet skulle ljuda av, men så kom skalvet som öppnade marken under mig.
Idag kan jag summera att de senaste månadernas händelser gett mig flera kapitel med material som ingen kommer att tro är verklighet.

Var står jag idag? På en stabilare mark, men den är tyvärr inte solid ännu.
Det är lång väg kvar, och många gånger har jag tvekat på att det nånsin kommer att finnas en konstruktion som håller,
men har jag nånsin varit den som gett upp fast jag inte ens sett ljuset där under asfalten? Nej.
Även om till och med jag själv tvivlat på att jag nånsin ska orka ta ett enda grepp till. Men så gör jag det. Igen och igen.

Att bara ge upp? Nej, inte ens när mitt liv varit som olyckligast har jag gett upp ens på det som stått mig närmast och gjort mig mest illa.
Backat, och satt mig själv och mina värderingar längre bak, och sen kämpat på igen.
Det är min skam i livet att jag inte stått upp för mig själv, och det har jag lärt mig den hårda läxan av nu.

Jag har en lång bit kvar, men det är väl det som kallas livet.
En av de varmaste kvinnor jag mött, sa till mig:
”-Livet är inte en räkmacka, det är ett jävla slit. Det finns små stunder som är rena räkmackan, och då gäller det att njuta.
Resten är bara att ta sig igenom. Tror man nåt annat blir livet mycket jobbigare att leva”

Jag funderar mycket kring de där orden och hur de påverkar mig.

*

Drömmen om min bok, och att på något sätt alltid finna lyckliga slut kommer nog aldrig lämna mig,
vägen dit är bra mycket hårdare än jag nånsin kunde tro dock.
Men skam den som ger sig, för att ge upp… det var väl just det jag inte skulle göra?

*

You Might Also Like

10 Comments

  • Reply Ciccan maj 6, 2018 at 1:55 e m

    ❤️

  • Reply Bella maj 6, 2018 at 3:04 e m

    Härligt att höra av dig i alla fall ❤️ kram

  • Reply Catarina maj 6, 2018 at 3:15 e m

    Livet är svårt att styra över och när det drabbat en som hårdast har man svårt att se att en ljusning finns. Men den kommer och man får va beredd på att vara i den o ta hand om de stunderna. Livet kan va hårt, underbart o väldigt oförutsägbart! Fint att se att du orkar skriva idag, har tänkt mycket på dig o tittat in här för att se om du skrivit. Jag tror att ditt liv kommer hitta en ny mening o att du finner en ny ro, men att vägen dit kan kännas tuff nu! Kram till dig! 💞

  • Reply Esther maj 6, 2018 at 9:07 e m

    Hei Minna 🤗
    Har tenkt masse på deg og Moses 🙏
    Takk for at du deler med oss 💕Du er i mine bønner 🙏💕
    Stå på videre, du skal seire over det som prøver å holde deg tilbake….. 🤗👍Alt alt godt for dere to… 💕
    Beste hilsen fra Esther 🌼

  • Reply Emma maj 10, 2018 at 1:54 e m

    Livet ÄR en räkmacka, men man får jobba för det. Jag har varit i ett förhållande där jag blev slagen, spottad på, hotad och mycket annat. I ett annat förhållande var min dåvarande sambo otrogen, efter det hade jag svårt att lita på män, men träffade en barndomskärlek som jag också gifte mig med sedan 18 år tillbaka, den enda sorgen är och var att vi inte kunde få barn och efter ett antal IVF försök så gav vi upp och skaffade en fyrfota bebis som nu hunnit bli 9 år. Mitt liv är en räkmacka för jag får vara frisk, jag är älskad, jag har mina vänner och familj så för mig är allt detta en räkmacka jämfört med hur det har varit. Vi talar om allt, vi är ärliga mot varandra hur jobbigt den än är just i stunden, vi går aldrig och lägger oss sura, vi uppskattar varandra och visar det dagligen, vi skrattar och gråter tillsammans, så visst kan livet vara en räkmacka men som sagt ett förhållande/äktenskap kräver tid, arbete och omtanke men det gör mycket annat i livet också.

  • Reply Erika maj 13, 2018 at 8:37 e m

    Du är saknad här ska du veta. Hoppas allt löser sig för dig och er. 💛💛💛 Brukar ju göra det, och till slut tycker man ju till å med det till det bättre… kram e

  • Reply Marie maj 21, 2018 at 10:20 e m

    Men herregud! Jag hara har följt dig i en massa år men nu var det länge sedan jag var inne här och läste. Och så möts man av det här!? Usch – jag saknar ord. Det enda jag kan klämma ur mig är samma sak som vissa redan sagt. Det blir bättre. Det känns som att man ska dö. Som att luften är slut. Som om huvudet är fullt av bomull så att tankarna inte riktigt kan samla sig och komma ut och alla minnen känns diffusa och luddiga. Men det vänder. Och på andra sidan är man stark som en oxe. Och då är livet lättare att leva. Och du har en Moses med dig vid din sida.
    <3
    All styrka, vi är många som backar dig här i cybern 🙂

  • Reply Caroline juni 24, 2018 at 5:56 e m

    Fint att få ert livstecken från dig på Insta och se att M mår bra, sorgligt att situationen fortfarande verkar bökig… All styrka o kärlek till dig ❤️

  • Reply Anna juni 26, 2018 at 10:49 e m

    Minna, jag känner dig inte men har följt dig länge. Känt att något hänt dig… vet inte vad. Egentligen inte det viktiga. Utan , jag känner med dig & hoppas du får chans att bygga upp dig igen & får all kärlek du behöver!

  • Reply åsa augusti 5, 2018 at 9:48 e m

    När kommer du tillbaka?

  • Leave a Reply